tisdag 24 augusti 2010

Två toner är bättre än en

En klassisk "saddle shoe" från Alden. (foto: Leather Soul)

Idag blir det en specialare om skor i tvåtonsutförande. Alltså skor som tillverkas i fler olika färger eller material. Jag har länge varit en anhängare av detta stilfulla sätt att visa attityd.

En vågad känga från Edward Green. "Galway" i svart och olivfärgat kalvläder. (foto: Leather Soul)

Tvåtonade klassiska herrskor är väldigt ovanliga i Sverige. De återfinns här nästan endast på golfskor. Skälet till detta är såklart att skor i olika färger, ofta med broguesmönster, förr i tiden ansågs bäst lämpade till fritidsaktiviteter och andra lantliga förnöjsamheter.

En "spectator"-sko från engelska tillverkaren Gaziano & Girling. Det är ofta golfskor utformas enligt denna klassiska skomodell. Varför det kallas just "spectator" vet jag inte. Enligt vissa uppgifter kallas det "correspondent" när skon görs i svart-vitt istället som ovan brunt-vitt. (foto: London Lounge)

Men världen förändras som tur är, och så är inte riktigt fallet idag. Dock skulle jag vara konservativ i mitt val av tvåtonade skor om jag bar dem till kostym. Kanske en svart sko bruten med grå eller svart mocka. Eller en sko i mörkbrunt kalvläder och matchande grain-läder.

Edward Green "Sandringham" i Burnt Pine och Burgundy. (foto: Leather Soul) 

Som tur är så kräver varken mitt jobb eller min samhällsställning att jag behöver bära kostym så ofta, därför kan jag glatt blanda alla möjliga material och kulörer. Effekten kan bli att ögonbryn höjs. Men sällan näsor rynkas.
John Lobb "Winchester" svart kalv blandat med "Pewter Museum Calf". Mycket diskret. (foto: Leather Soul)

torsdag 19 augusti 2010

Vredens skor

I somras fick jag tillfälle att läsa om Vredens Druvor av John Steinbeck. Senast var i gymnasiet. Inte helt oväntat så var det lättare att ta sig till denna klassiker 20 år senare. Boken är en rak och mycket gripande historia som i romanform beskriver hur de amerikanska storföretagen under 30-talet driver bort bönderna från deras gårdar och hur maskiner ersätter människor. Stordrift (rovdrift) ersätter småskalighet.
  
I ett kapitel beskriver författaren hur Maskinerna ersätter De Levade; människor som levt och brukat jorden i generationer.

"Traktorerna kom över vägarna och in på fälten, stora krypdjur som rörde sig som insekter och hade insekters ofattbara styrka. De kröp över jorden – lade ut sina drivband, rullade över dem och vindade upp dem.

[…] Han på traktorns järnsits såg inte ut som en människa; med sina handskar, skyddsglasögon och gummiskydd för näsa och mun mot dammet var han bara en robot, en del av vidundret. […] Han älskade inte jorden mer än banken älskade den. Traktorn kund han beundra – dess serietillverkade ytor, motorns accelerationsförmåga, cylinderexplosionernas dån; men det var inte hans traktor. 

En så kallad "okie"; lantarbetare som migrerade från Oklahoma för att finna jobb i Kalifornien på 30-talet. (foto: Wikimedia Commons). Steinbecks roman handlar om dessa okies levnadsöden under 30-talet.  

[…] Efter traktorns harvsystem följde såmaskinens långa ledarrör – tolv böjda järnpenisar med fabrikstillverkad erektion, vars orgasmer dirigerades av kugghjul och som våldtog metodiskt, våldtog utan lidelse. Föraren satt på sin järnsits och han var stolt över de raka linjer han själv icke önskade, stolt över den traktor han inte ägde och inte älskade, stolt över den kraft han inte kunde kontrollera. Och när grödan mognat och inhöstats, hade ingen krossat en varm jordklump mellan fingrarna och låtit jorden sila över fingertopparna. Ingen människohand hade rört utsädet och ingen människa eftertraktat skörden. Människorna åt det de inte själv odlat och stod inte i något samband med brödet. Jorden bar, betvingad av järn, och betvingad av järn dog den sakta; ty ingen älskade och ingen hatade den, och den fick inte blod av människornas böner och förbannelser."

Det slår mig medan jag läser detta kapitel att exakt samma sak har hänt med i princip hela sko- och klädindustrin, för att inte tala om samhället i stort. Det är ironiskt, för de flesta av oss försöker vara medvetna, moderna människor. Den Moderna Människan är politiskt korrekt. Har rätt åsikter. Köper ekologiskt kaffe. Autogiro kopplat till Rädda Barnen. Cyklar till jobbet. Läser Elle. Eller King Magazine. ”Jag gillar kläder, gillar att ha koll” säger den Moderna Människan. Men det skall vara rätt märken.

En ung kvinna iförd diverse "märken"; antagligen en Modern Människa (foto: Fahrmans Mode)

De allra flesta skor och kläder som tillverkas massproduceras i utvecklingsländer (även "fina" märkeskläder). Arbetarna i dessa gigantiska fabriker får ofta inte mer lön än att det räcker till mat för dagen. Men de svälter inte. Det skulle nämligen ge ”dålig press” hos de västerländska konglomerat som använder sig av fabrikerna. Och råvarorna. Framförallt vid massproduktion av skor är de nästan uteslutande artificiella, framställda på Gud vet vilket sätt. Allt för att tillgodose den Moderna Människan och dess törst efter mode och märken. Själlös massproduktion. "Köp! Släng! Köp nytt!"

Textilarbetare i Bangladesh protesterar mot minimilönerna

Om du bär en sko, eller vilket annat plagg som helst, och du kan känna kvalitén, du kan känna det noga utvalda materialet mellan dina fingrar, du kan känna att en stolt yrkesman/-kvinna tillverkat detta; en hantverkare som under hela sitt yrkesliv har strävat efter perfektion i sitt yrke. En sko eller ett plagg som du kommer kunna bära i decennier. Detta är något som står över mode. Detta är stil.

Alden Ravello Shortwing i Ravellocordovan (foto Leather Soul Hawaii)

Modebranschen, som för närvarande har Stormöte i Stockholm (Stockholm Fashion Week), är livrädd för stil. Modebranschen är nämligen en bransch som lever på att få den Moderna Människan att känna sig oattraktiv om hon har ett plagg som är från fel säsong. Modebranschen är även expert på grupptryck, vilket bidrar till att den Moderna Människan vänder sig till sin vän och nedlåtande säger ”det där är såååå 2009!” när hon ser någon som klär sig utanför de ramar som definieras som rätt. Rätt enligt modebranschen.

Jag tycker att vi skall ge modebranschen fingret. Välj stil framför mode. Välj kvalitet framför massproduktion. Välj småskalighet framför rovdrift. Välj själ framför skit helt enkelt.

Tidlöst - ja. Mode - nej. (foto: The Sartorialist)

lördag 14 augusti 2010

Höstdags = kängdags


Säsongen för kängor är väldigt lång i Sverige, så jag tycker att man bör se till att ha tre-fyra par dressade kängor samt två-tre par grova slitvargar i sin skogarderob. Sistnämnda tar vi fram de där dagarna då de är riktigt grisregnigt eller apslaskigt!  Själv förespråkar jag gärna lädersulor vilka jag tycker är mer stilfulla, men det går inte att neka det praktiska med en gummisula (Dainite, Vibram, etc) i vårt hårda klimat. Efter den extremt hårda vintern har jag insett att jag måste ge vika för elementen och kommer ej införskaffa några kängor med lädersula för kommande säsong.

Tyvärr är utbudet av snygga kängor extremt dåligt i Sverige. Davidsons Skomakeri (Uppsala) samt Hans Allde (Stockholm) får tydligen in en del Gaziano & Girling-kängor till hösten och även Crockett & Jones (flertalet återförsäljare över hela landet) har några fåtal snygga kängor som kan vara värda att kolla in. Annars är det onlinebutiker som exempelvis Leather Soul (Alden m.m), Bespoke England (G&G, Edward Green) eller L'atelier du chausseur (Corthay m.m.) som gäller.

Alden – Chromexcel Plaza Wingtip Boot (foto: Leather Soul)

Enzo Bonafé button-upkänga i Cognac Calf och Polo Suede (foto: Leffot NY)


Rider Boot Company, specialbeställd känga. Jag har lite svårt för många av Riders modeller, men jag gillar dem för att de är en rolig uppstickare i branschen. (foto: Rider Boot Co.)

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails